Piratfilosofi

Det verkar som att de allra flesta (upplysta) människor tycker att det är helt naturligt och självklart att människor (ibland även djur) har vissa rättigheter. Även om dessa rättigheter är konstruerade av oss människor för något högre mål (sammanhållning och framgång i samhället) så är de flesta överens om att sådana rättigheter är nödvändiga eller i alla fall viktiga och värdefulla.

En sådan rättighet är äganderätten, en negativ rättighet som säger att man inte får göra något mot andras egendom som de inte tillåter. Att stjäla, olovligt nyttja eller skada andras egendom är att skada ägaren. Och jag betvivlar att det finns många som inte vill ha sådana rättigheter och lagar.

Men sträcker sig äganderätten till immateriella ting? Om inte, borde vi konstruera en förlängning av äganderätten som täcker det immateriella? Finns det någon annan rättighet som täcker immateriella ting?

Kan Yoko Ono äga Imagine eller får till och med Ben Stein använda den hur som helst?

Om man inte äger idéer och kopiorna av dem, hur kan man försvara en rätt till ett privatliv när man inte äger kopior av information om sig själv?

Det finns några sätt att attackera den här frågan på. Eftersom tråden ligger under Etik väljer jag den vinkeln.

Eftersom du har rätt till din egen kropp har du som följd också rätt till dina egna tankar. Du har därmed friheten att inte berätta för någon om din idé. Din kopia av informationen (ritningar på en uppfinning, en nedskriven dikt eller en inspelning av en låt) kan räknas som din egendom och när det gäller den har du rättigheter som vanligt. Så fort du däremot sprider informationen har andra en kopia och frågan blir då, har du som skapare av orginalet en rättighet att bestämma över deras kopior? Jag tror inte det.

Man kan ta det från andra hållet också. Är det etiskt att begränsa spridningen av information?
Kultur (konst, musik, film, fiktion) berikar våra liv och skänker oss glädje. Genom att begränsa spridningen av kultur tar andra skada. Teknologi (uppfinningar, fakta som leder till nya uppfinningar) berikar också men kan till och med rädda våra liv. Vore det etiskt att undanhålla eskimoerna motorbåten? Att begränsa tillverkningen av säkrare bilar eller spridningen av mediciner? Jag tror inte det.

Men finns det inga situationer då det vore fördelaktigt att konstruera en förlängning av äganderätten?
Det kan tänkas finnas sådana situationer men jag misstänker att de är långt mer sällsynta än vad som är allmänt vedertaget. Dessutom är det inte säkert att en form av äganderätt behöver vara den enda lösningen. Så tills vidare skulle jag vilja påstå att en sådan förlängning inte bör konstrueras.

Äganderätten tycks ha en viss kvalitet som gör den attraktiv. Ingen männska skulle bry sig om rätten att inte vara människa, eftersom att människor inte kan vara icke-människor. En rättighet måste göra folk bättre, lyckligare, framgångsrikare eller något annat positivt. Äganderätten låter oss skaffa redskap och annat som underlättar (och rent av möjliggöra) våra liv, och om vem som helst kunde komma och ta dem eller försöra dem hur som helst skulle det bli mycket svårt att behålla den levnadsstandard vi har idag. Detta gäller åtminstone materiella ting.

Vad har vi för nytta av immateriella ting? Jo, idéer kan vara värda så mycket mer än bilar, hus och sängar, och musik kan vara värd mer än stereon man spelar upp musiken genom, utan musik och liknande är en stereo värdelös. Men idéer kan man inte ta ifrån andra människor utan att kränka någon annan rättighet denne har. Det är inte så att man är rädd för att förlora sina idéer. Så en äganderätt på en idé är ganska onödig eftersom det inte ens är möjligt att komma och förstöra dem eller ta dem ifrån ägaren. Det kan alltså inte vara samma rättighet.

Om man kopierar någons idé, utan att kränka någon rättighet denne har, äger man inte kopian av idén då? Det måste man ju göra. Om jag låter någon bygga ett likadant hus som jag själv har byggt, och jag äger mitt hus, kan jag då bestämma vad denne får och inte får göra med sitt hus? Knappast. Om han vill måla om det eller riva det får han göra det. Om jag skriver en dikt och berättar den för någon annan, får denne då publicera dikten på internet? Ja det är klart att han får. Sen är det en helt annan fråga om han får säga att han själv har skrivit den, detta är ju osant och ska behandlas som vilken osanning som helst, men detta handlar inte om osanningar. Man har ingen rätt att kontrollera kopior som andra äger.

Att kopiera en idé är ju så enkelt att det går att kopiera en dikt i miljarder exemplar på löjligt kort tid hemma till skillnad från stolar och tv-apparater. Detta gör idéer ganska värdelösa i pengar räknat. Om vem som helst kunde göra coca cola hemma av vatten och salt skulle coca cola vara ganska värdelöst, vem som helst skulle kunna kopiera produkten enkelt och billigt. Om jag uppfinner en maskin som gör guld av bly, skulle den vara värd mycket pengar, och då skulle jag (om jag ville bli rik) vilja ha en rättighet som säger att vem som helst inte får bygga en sådan maskin, så att endast jag kan tjäna pengar på den. Det verkar som att immateriella ting endast är värda pengar om man som upphovsman kan kontrollera varje kopia, och detta verkar vara det enda attraktiva med en immateriell äganderätt eftersom man inte har större nytta av en idé om det bara finns få kopior av den.

Materiella och immateriella ting bör värderas efter nytta. Om man värderar de efter pengavärde måste man sedan värdera pengarna efter nytta, och problemet med det är att pengars värde ändras och står inte alltid i proportion till värdet av det man byter pengarna mot. Så ingen rättighet ska värderas i pengar. Alltså är en immateriell äganderätt värdelös, potentiellt negativt värdefull om den hindrar spridningen av idéer som skulle göra nytta för andra.

Mmmm........det här med äganderätt är ett svårt område på många sätt tycker jag.

Hur/när blir jag ägare till något?

Om jag tar din olåsta cykel på natten och åker hem och sen lämnar den tillbaka innan du vaknat så har jag enl lagen olovligt förfogat men har jag orsakat dig någon skada ( förutsatt att du inte skulle använda den på natten )?

Quote :

Hur/när blir jag ägare till något?

Jag hänvisar till Nozick tror jag. Man kan ta det som inte tillhör någon, eller att någon frivilligt ger dig något.

Ja du skulle ha skadat mig då, om jag inte förlåter dig och ger dig tillstånd retroaktivt. Eller snarare, jag skulle förlåta dig om det inte skadat mig.

Men skulle det skada dig om jag spred dina idéer på internet?

Jo, men om du inte ens vet att jag lånat den.......

Om du spred mina ideer på internet så beror det väl på verkningarna av det.........om jag blir känd och bli förmögen på grund av det t ex

sant, men du har skadat mig ändå eftersom du har gjort orätt mot mig, givet att jag har en äganderätt över cykeln.

Men kan man använda samma resonemang om en dikt som om en cykel?

Sofflokes privatfilosof wrote:

Om jag tar din olåsta cykel på natten och åker hem och sen lämnar den tillbaka innan du vaknat så har jag enl lagen olovligt förfogat men har jag orsakat dig någon skada ( förutsatt att du inte skulle använda den på natten )?

Precis, jag kanske skulle ha den på natten och när jag kommer ut kan jag inte använda den. Så genom att "låna" en cykel tar man ifrån ägaren rätten att använda sin egendom fritt. Dessutom kanske den utsätts för risker, t ex att du skadar den. Och så blir det slitage på den. Just när det gäller cykel kanske det inte är helt övertygande att prata om slitage. Hur mycket kan en sväng till konsum minska värdet på min cykel? Men tar vi andra exempel låter det inte lika långsökt. Kedjan på en motorsåg måste/bör t ex filas efter varje användning. Lampan i en projektor har begränsad brinntid och kostar dessutom ett bar tusen att byta ut.

Problemet är att cykeln bara finns i en kopia och vad du gör med min kopia påverkar mig. Information kan kopieras oändligt. (men är det ingen som har tänkt ifrågasätta om man måste ta med produktionen av information i resonemanget och inte bara kopior av redan existerande information?)

Angående personlig information och rätten till ett privatliv så skulle jag fortfarande vilja skilja på om man har valt att göra informationen offentlig eller inte. Jag skickar inte ett meddelande till min vän med syftet att en tredje part ska ta del av det. Men oavsett hur vi definierar när något publicerats och när det slutar vara min kopia och blir min ISPs kopia eller FRAs kopia, så vill jag påstå att en förlängning av äganderätten kan motiveras.

Bl a kollapsar ett samhälle utan privatliv. Demokrati blir så gott som omöjlig. Det i sin tur innebär att individen förlorar (i alla fall en del av) rätten att bestämma över sitt liv.

Ratatoskr wrote:

Men kan man använda samma resonemang om en dikt som om en cykel?

En del kan tydligen det

"We are graphic designers based in the Netherlands. We recently did a job for a charity in London, which was sponsored by a large computer company. In order to complete the job, we needed a copy of the computer company's logo. In due course, we received an email with a TIFF file of the logo. The text of the email asked that we return the TIFF file when we had finished with it. We did."

Eller:

"I once had a customer call me up wanting to send something via email. She said no matter what she did it wouldn't go through. After much debating over the settings, I finally asked her what she was trying to send. It turned out she was trying to email a box to her daughter for her birthday. I still haven't quite figured out how she thought that would work."

Och så vidare... Det finns tyvärr skrämmande många exempel på den här sortens förvirring.
En bildfil går att kopiera, en låda går inte att kopiera.

Och om jag anväder vattnet på din privata strand genom att simma där när du är borta på semester?

PS. Och om ägaren köpt cykeln för medel erhållna genom brott? DS

Allemansrätten gäller på min strand.

Enligt Nozick så har jag ingen rätt att ge dig pengar jag stulit, men du får ge mig cykeln så jag äger cykeln och någon annan äger pengarna.

[EDIT]
Ah, jo, det är sant att folk blandar ihop det skrämmande ofta.

Och angående produktionen av informationen, nej.
Men visst, om du har ett bra band som folk vill lyssna på så kan du ju uppträda live. Man kanske inte kan producera musik enbart för att kunna sälja det nu för tiden. Men det är ju samma med barberaryrket, och det är väl ingen som gnäller på att man inte kan försörja sig som barberare i sverige idag. Sen kan man ju ta emot donationer såklart, eller helt enkelt sälja kopior, det finns ju de som köper program de enkelt kan pirata för att de vill sponsra produktionen.

Om privatliv: Jag tror man helt enkelt kan göra lagar som täcker sådan information just för att det behövs. Vi har ju stor nytta av privatliv, både på samhällsnivå och personlig nivå. Så en sådan rättighet verkar nästan naturlig, men den kan nog inte täckas av äganderätten av samma anledning som musik inte täcks av äganderätten. Däremot är det väl ingen som inte vill att andra ska höra ens musik?

Nu kommer the hard stuff för Nozick!

Det visade sig nämligen att cykeln som jag "lånade" över natten och sen ställde tillbaka var min egen som blev stulen för en vecka sedan!

Hur var mitt agerande då enl N?

Det är väl bara att du tar cykeln och cyklar hem då. Jag minns inte riktigt vad Nozick sa om allt det där, men det var nåt sånt iaf.

Men vad säger du om immateriella ting?

Mmmmm.....men om jag tar "min" cykel och åker hem med den och behåller den så begår jag ett lagbrott, egenmäktigt förfarande. Klurigt!

Svårt att generalisera med imateriella "ting" tror jag. Det är nog lättare om vi kan ta några exempel.

han kan aldrig sätta dit dig eftersom du kan bevisa att du äger cykeln med ramnumret. han kan iaf inte bevisa att han äger den.

En idé, en uppfinning, en dikt, ett musikstycke. Kan man äga något sådant, och då menar jag inte fysiska kopior, utan själva idén.

Ok, jag börjar väl med uppfinningar då.

Jag har redan påstått att det inte är självklart att äganderätten gäller på samma sätt som för fysiska saker. Det är nästan hellre en självklarthet att den inte gör det då en kopia inte lämnar "ägaren" oförmögen att dra nytta av sin kopia.

Det blir lättare att resonera kring det här om man på något sätt kan slippa undan de antaganden vi måste göra. Vi har ju faktiskt copyright och patent, så för oss krävs det extra energi för att justera modellen mentalt.

Om vi istället tänker oss att vi befinner oss i stenåldern kanske det blir lättare. Det gör det dessutom lättare att illustrera ett annat problem. Ugh har just upptäckt att man kan använda en sten för att slå bort flisor från en annan sten som då får en vass kant. Han har nu uppfunnit ett verktyg. Är det nu rent intuitivt självklart att Gorak tänker "damnit! Att inte jag kom på det där först! En sån där hade varit jättebra att ha men nu får jag inte göra någon sån eftersom Ugh kom på det först! "? Jag misstänker att det inte gick till så. Men att det inte gick till så kanske störde Ugh just för att han gärna ville vara den enda som fick göra stenar med en vass kant. Så han övertygade alla andra om att det skulle vara bättre för alla om den som uppfann nånting kunde äga uppfinningen och vara den enda som fick använda idén. Han skulle t ex kunna använda tekniken för att tillverka stenar åt andra som kan betala honom med mammutkött. Men nu kommer Gorak på att om man binder fast en sån där vass sten på en pinne kan man göra ett helt nytt verktyg som man kan använda till andra saker. Tyvärr är Ugh den enda som får tillverka stenarna så nu måste han antingen förhandla med honom eller så blir det inga yxor. Och om nu Iggu kommer på att man kan använda en sten som är lite annorlunda formad och en lite längre pinne så att man kan göra ett spjut, då blir det ännu grötigare.
Tänk om någon hade haft patent på hjulet....

Hur som helst, vad jag istället tror hände var att samhället (som kanske inte var särskilt stort i det här fallet) berikades med ny teknik som alla kunde använda för att öka sin produktivitet, säkerthet och/eller välbefinnande. Dessutom, eftersom allt var allmänt tillgänglig kunskap kunde vem som helst använda sin kreativitet för att hitta nya användningsområden för en uppfinning eller vidareutveckla den till något helt nytt. Som att gör en yxa av en kniv.

Jag skulle snarare säga att man har rätt att kopiera den information man har tagit del av, och de kopior man äger. För hur kan man äga något som man inte får göra vad man vill med, så länge det inte kränker någon annans rättigheter? Om jag äger en DVD måste jag ju få göra vad jag vill med den. Jag får bryta av den på mitten, trycka in den i datorn och kopiera innehållet, eller ge bort den i present. Det skulle ju kränka min äganderätt om någon förbjöd mig att måla min cykel blå, eller om jag inte fick sprida min version av linux till vem jag ville. Men om man accepterat ett avtal, tex när man installerar ett program, då har man accepterat vissa skyldigheter gentemot en annan. Men det skulle inte vara fel av dig att helt enkelt kringgå avtalet när du installerar programmet, eftersom du äger kopian.

Alltså, man har ingen rätt att kontrollera kopior av information som andra äger, på något sätt, och man har rätt att göra vad man vill med den information man äger.