Normativ etik
Teorier om vad som gör en handling rätt eller fel. Några exempel på sådana teorier är:
Hedonistisk handlingsutilitarism säger att en handling är rätt om och endast om den skapar en större summa av lycka minus lidande i världen än varje annat alternativ. Annars är den fel. Detta gäller i stort som smått. Det behöver inte betyda att jag bör försöka göra en lycko-kalkyl inför varje enskilt beslut - själva handlingen att stå och räkna i huvudet på olika tänkbara lycko-konsekvenser, kanske i sin tur har dåliga konsekvenser!
Andra varianter av utilitarism är preferentialistisk handlingsutilitarism (som ovan, förutom att man ska maximera tillfredsställda preferenser/begär/önskningar minus otillfredsställda preferenser/begär/önskningar, istället för lycka minus lidande) och regelutilitarism (man ska följa de principer eller regler som sammantaget ger bäst konsekvenser, istället för att i varje enskilt tillfälle utföra den handling som ger bäst konsekvenser).
Kantianism säger att en handling är rätt om den följer det kategoriska imperativet. Det finns lite olika varianter på denna moraliska grundregel. En är ”Handla alltid enligt en maxim som du kan vilja se upphöjd till allmän lag”. Det vill säga, om man t ex är frestad att snatta godis i en affär, så ska man inte fundera över hur mycket lycka minus lidande detta enskilda snatteri orsakar, utan istället ska man fråga sig: ”Vad skulle hända om alla gjorde så, varje gång de blev sugna på godis?”. Jo, då skulle förstås godbitarna hållas bakom lås och bom, och snatteri skulle bli omöjligt. Alltså kan inte ens den mest godissugna människa på allvar vilja ha ett samhälle där alla snattar godis så fort de blir sugna. Detta visar att det är moraliskt fel att ta godbiten.
En annan variant av det kategoriska imperativet är ”Behandla varje människa som ett mål i sig själv, aldrig endast som medel”. (Den nutida kantianen Christine Korsgaard har argumenterat för att även icke-mänskliga djur bör ses som ”mål i sig själva”.) Men exakt vad innebär det att vara ett ”mål i sig själv”? Här finns lite olika tolkningar, men det handlar om att inte utnyttja eller manipulera andra (även om man lyckas göra det utan att bli upptäckt, och utan att förarga någon). Man bör respektera andra liksom ha respekt för sig själv.
Nozikiansk rättighets-teori säger att de enda handlingar som är moraliskt förbjudna är de som kränker någon annan människas s k negativa rättigheter. Negativa rättigheter är rätten att inte bli dödad, bestulen eller tvingad att göra något man inte vill. (Positiva rättigheter, i kontrast, är rätten att få något, t ex rätt till bostad eller rätt till mat för dagen.) Den som har arbetat ihop en förmögenhet med ärliga medel har inte någon moralisk plikt att skänka bort en del av pengarna för att hjälpa de som svälter, även om det förstås är trevligt ifall den förmögne ändå väljer att göra det.
Detta kan låta väldigt nyliberalt. Bilden kompliceras dock litegrann av att Nozick anser att ägodelar som kommits över genom stöld eller tvång aldrig blir legitima bara för att tiden går. Om jag har arbetat och fått lön av min arbetsgivare, och arbetsgivaren i sin tur fick sina pengar i arv från sin far, och fadern i sin tur hade fått ihop pengarna genom att plundra ett tempel i främmande land, så har jag ingen rätt till min lön. Den borde egentligen överföras till de som äger det plundrade templet, om några sådana ägare fortfarande finns i livet.
Aristotelisk dygde-teori säger att en handling är rätt om den manifesterar en dygd, fel om den manifesterar en last. Kännetecknet för att ett visst karaktärsdrag är en dygd är att det visar på måttlighet, utgör en medelväg mellan två extremer. Att vara modig är t ex en medelväg mellan att vara dumdristig och feg. Att vara ärlig om sig själv är en medelväg mellan skryt och falsk blygsamhet. Att vara ärlig i stort en medelväg mellan att ljuga eller vara onödigt konflikträdd å ena sidan, och att alltid drämma sanningen i huvudet på folk även i de fall då inget gott kommer ut av det och man enbart sårar människor å andra sidan. Det finns inga enkla regler som avgör vad som är rätt eller fel handling i en viss situation, men genom att fråga sig sådant som ”Är det fegt att göra detta, eller klokt försiktigt? Är det godhet och empati som ligger bakom det här, eller en överdriven konflikträdsla?” så kan man ändå komma fram till vad man bör göra.
Bland-teorier. Filosofen Thomas Nagel är ett exempel på en filosof som tror att den bästa (eller sanna - Nagel är moralisk realist) moralteorin måste vara något ganska komplicerat, som på något vis kombinerar både pliktetiska och utilitaristiska element.
Common-sense-moral. Detta uttryck används ofta inom filosofin för att beskriva en samling moraliska uppfattningar som är vanliga bland ”folk i allmänhet” som inte känner till filosofiska teorier. Även common-sense-moralen innehåller en blandning av element från de ovan beskrivna teorierna. Ofta växer en speciell moralteori fram genom att en eller annan del av common-sense-moralen uppfattas som mer grundläggande än de andra, och som det som övriga delar egentligen bygger på, eller borde bygga på. Kant såg t ex frågeställningen ”vad skulle hända om alla gjorde så?”, som ju onekligen är något icke-filosofer spontant kan fråga sig i moraliska resonemang, som något av moralens kärna. Hedonistiska utilitarister ser istället omsorgen om den egna och andra individers lycka som det mest grundläggande.
Home 