AHA! det är DU som är kidaro!
Ok, ska se om jag hittar mina anteckningar. Jag var inte piggast i världen dock så jag antecknade inte allt. De viktigaste sakerna jag antecknade var... (dessa togs upp rätt mycket i föreläsning 3.
De med samma information kommer att fälla samma moraliska omdöme.
Den variation i moral i olika samhällen i olika tider beror på variationer i omständigheterna. hume är på så sätt inte relativist.
Förnuftet är nödvändigt för att samla fakta och förstå alla relationer i ett fall och känslan är nödvändig för att motivera, för moralen. Rätt och fel kvittar ju för den likgiltige.
Ragnar funderade lite på när moraliserandet händer, om det är när man upplever eller lever sig in i enskilda fall, när man filosoferar i moralen försöker man mest hitta mönster och liknande.
Den röda tråden i moralen är att de handlingar som leder till mänsklighetens lycka är de som anses rätt. Hume formulerar något regelutilitaristiskt för att förklara sina iakttagelser snarare än en normativ teori.
Vad anses vara någons moral, hur denne känner eller vad denne tror är rätt/fel?
Förnuftet bidrar med information som ett medel till det mål man vill uppnå, men det är känslan som motiverar oss.
Trosföreställningarna handlar om medlen och känslan handlar om målet.
Om man tror att något är rätt så vill man göra det rätta, moralen internt motiverande.
Hume är "fiktionist", han menar att känslan skapar något nytt när den "förgyller eller befläckar" sakenra som förnuftet ser de i verkligheten.
Likhet, motsats, kvalitet och kvantitet möjliggör logiskt bindande bevis, moraliska kvaliteter tillhör ingen av dessa.
Sedan visade han det där kartan över perceptions, som jag skrev ner fel, så någon annan får fylla i det.
Home 
