Instuderingsfrågor, Hume

Jag har inte tagit bort den?? vet inte vem som skulle ha gjort det? :/ hm. Här kommer iallafall en något uppdaterad version. Jag vet ett allt inte är så genomtänkt som jag ahde hoppats på. Hoppas att ni får någon nytta av det hela.

Svar på instuderingsfrågor till Enquiry concerning principles of morals, David Hume
1. Hume menar att ett moraliskt ställningstagande börjar med känsla och motivation. Efter känslan kommer förnuftet och reagerar på om känslan är sann eller inte. Med det menar jag om det är tillförlitlig, relevant. Hume menar att både känslan och förnuftet är nödvändiga eftersom att t.ex. en psykopat som inte har känsla inte kommer att kunna ta moraliska ställningstaganden endast med sitt förnuft. Humes lag står för att inte härleda bör från är. Alltså att empiriska påståenden inte kan utgöra tillräcklig evidens för normativa påståenden. (Är detta ett argument mot förnuftet, knappast. Snarare att moralen inte går att härleda från empiriska observationer.) En viktig roll som förnuftet har är att visa vad känslorna kan ”reagera på”. Utan ett förnuft skulle vi gå runt som varelser utan att se samband vilket skulle vara en märklig syn..

2. - Vår motivation krävs för att vi ska kunna ha moraliska omdömen, de kräver i sin tur en känsla. (Detta talar snarare för att det krävs känsla snarare än att det inte uttrycker förnuftsmässiga insikter.)
- Vi skulle inte fälla moraliska omdömen om vi inte hade känslor, det finns då ingen anledning till att göra detta.
- Moraliska begrepp och relationerna mellan dessa hör inte till förnuftets abstrakta begrepp och dess logiska relationer.
- Det går att empiriskt observera och beskriva en situation utan att nämna det moraliska kvaliteterna. Det betyder att de moraliska sakförhållandena inte är empiriskt observerbara. Det går exempelvis inte endast med ögonen ”utan huvudet” säga att hon handlar fel.

3. - Man bör inte logiskt härleda bör från är eftersom att det inte går att härleda något som inte står i premisserna.
-Man kan inte begreppsligt härleda bör från är.
-Rent empiriska påståenden är aldrig tillräcklig evidens för ett normativt påstående. (Det starkaste argumentet.)

4. Hume skriver inte rakt ut hur människor bör handla. Han visar skillnad på rätt och fel eller snarare vad som ligger naturligt för oss att sträva efter (dygder) men inte en objektiv sanning. Att vi yttrar gillanden eller ogillanden om det vi ser i världen. Alltså snarare ”såhär är det” än ”såhär bör det vara”. Observera att detta inte behöver betyda att det är en normativ teori utan ett konstaterande.

5. Emotivism Hume menar att det finns en skarp skillnad på bör och är. Detta talar för att han är emotivist. Däremot säger han att det finns tydliga skillnader på rätt och fel. Det talar för naturalism.
Subjektivism Vi uttalar oss om vad vi själva känner (naturalism)
Naturalism. Vad helst de gillar är dygdigt?
Error-teori Moraliska kvaliteter finns ej i världen. De uppstår av oss och uppträder som påståenden av verkligheten. Vi tror att världen har moraliska kvaliteter.
Ontologiskt: Moraliska egenskaper finns bara inom oss det är i vårt medvetande som vi reagerar.
En starkare ontologi om vi inte behöver hänvisa till annat än oss själva.
 Gör att känslorna kommer först och sedan förklarandet (kvinnlig kyskhet).
6.
a) Att det är något vi måste lära oss, det är inte medfött. Alla behöver sluta sig till rättvisan annars fungerar det inte. Motargument: Studier visar på att små barn tidigt kan avgöra vad som är ditt och mitt?
b) Vid överflöd för att det då inte spelar någon roll vad som är ditt och mitt.
Vid knapphet för att även om ransonering pågår byter människor kuponger..
c) Nej. (Två bönder som båda vill ha en åker..) Här är det nyttigast om mannen med sju barn får åkern men endå menar Hume att man inte får utesluta vissa juridiska anledningar till varför den andra mannen skall få åkern. Det kanske är hans.
d) Han säger först att det vore idealet med jämlikhet (t.ex. eskimo). Men det är opraktiskt med jämlikhet för att det krävs ständig omfördelning av resurser. Det är genomförbart med kan ej upprätthållas. För att upprätthålla sådan jämlikhet krävs övervakning och straff. Det krävs en makt för att upprätthålla jämlikheten som försvinner i och med jämlikheten. Lagen skulle tas i egna händer om total jämlikhet råder.

7. Man skulle vilja bli känd för dessa och att ens barn anammar dessa. Att sina vänner har dessa egenskaper. Egenskaper som är dygdiga är sådana som uppskattas där vi befinner oss. De kan alltså variera från samhälle till samhälle. Dock varierar de inte särskilt mycket eftersom att de har sin grund i mänsklig natur.
8. Kvaliteter som är användbara för oss själva.
Kvaliteter som är omedelbart angenäma för oss själva.
Kvaliteter som är användbara för andra.
Slutligen kvaliteter som är omedelbart angenäma för andra.
9. Empatisk, lyhörd, solidarisk, ödmjuk. Jag tycker att Hume saknar oegoistiska inslag i hans dygder.

Ok. tur att du sparade den då.. ska skicka ett mail till forumotion och höra om det är någon bug eller så. :/ spara en kopia på datorn om du skriver nåt mer långt.

Mina svar plus eventuella synpunkter på dina, emma.

1. Det är i känslan en uppfattning om mål uppstår och i förnuftet medlen. Förnuftet har endast med fakta att göra, och ur fakta kan inga moraliska slutsatser härledas, enligt Humes lag. Känslan har endast med moraliska omdömen att göra. Förnuftet och känslan överlappar inte men är lika nödvändiga för moralen. Utan förnuftet vet vi inte tillräckligt för att kunna fälla säkra moraliska omdömen i enstaka fall. Utan känslan är vi likgiltiga i alla fall.

2. ska läsa boken igen först... jag undrar om det inte är några andra argument än humes lag.

3. ska besvara 2. först...

4. Om Hume håller sig till sin lag och sin kritik mot kausalitet och induktion borde det vara omöjligt för honom att skapa en teori om något över huvud taget. Så en normativ teori borde han inte försöka sig på.

I hans undersökning av människans moral kom han fram till att alla människor har samma känsla och alla skulle fälla samma omdöme i ett fall om alla hade tillgång till exakt samma (relevanta) information. Men om man inte har ALL relevant information kommer man troligtvis fälla ett felaktigt omdöme. Om man inte vet varför person A dödade person B finns risken att man tycker illa om A när man egentligen borde tycka illa om B och hylla A. Så hur ska Hume då kunna veta vad som gör en handling rätt, han säger ju själv att man fäller moraliska omdömen i enskilda fall och när man filosoferar försöker man endast hitta mönster och liknande, men det skulle ju vara omöjligt om induktion är så osäkert som han själv säger.

I metaetiken skulle han ha samma problem med en semantisk teori, men han verkar ha inducerat att människor automatiskt fäller moraliska omdömen, suspend judgement är inte ett alternativ (om det inte saknas så pass mycket information att det är oklart vad som har hänt möjligtvis). Han säger ju att man automatiskt tror att A har handlat rätt eller fel när man upptäcker att A har dödat B, beroende på tillgänglig information, alltså skulle han kunna luta mot naturalism.

Ontologiskt skulle hans "känsla" faller under universalism som är en typ av naturalism, alltså att det finns en universell moral för alla människor som är en del av människans natur. Eftersom alla har samma känsla så är alla överens och ingen skulle kunna, givet att alla vora omniscienta, fälla ett moraliskt omdöme som någon annan skulle kunna säga var fel. Om alla har samma moral och alla har tillgång till exakt samma information kommer alla att hålla med varandra i alla moraliska omdömen. Om alla är överens om att det är ok att offra någon för att rädda 5 andra, så tycker ingen att det är ok så länge det inte är en själv som offras. Ingen kan hyckla eftersom alla skulle tycka det i så fall, och då måste ju alla även acceptera att det är rätt att offra andra mot deras vilja för att rädda 5 andra, och de måste då acceptera att det skulle vara rätt att andra offrar en själv för att rädda 5 andra. Man kan tycka att det suger, men man kan inte påstå att det är fel. Alltså, om alla tycker samma sak, och jag tycker att man kan offra vem som helst, utom mig själv, så tycker ju även alla andra att man kan offra vem som helst, utom dem själva, och det betyder att jag tycker att det är ok att offra någon som inte vill offras, och då faller ju även jag i den kategorin. Hyckleri skulle leda till en paradox. Så bland människor skulle universalismen vara fullkomligt god (möjligtvis finns det marsianer som har annan moral).

Men jag tror inte Hume skulle kunna säga att han är säker på denna teori eftersom han är så skeptisk till de mekanismer vi bygger teorier på - kausalitet och induktion - och . Men han behöver inte härleda bör från är, han behöver bara säga att om alla är överens är alla moraliska omdömen rätt för alla, slutsatsen är själv ett är. Men han menar ändå inte att alla alltid har rätt bland människorna, för detta krävs follständig och säker kunskap om alla relevanta fakta i alla moraliska fall. Detta går inte att uppnå, så en normativ teori skulle ändå inte gå hem hos alla människor, och om alla var omniscienta skulle en normativ teori vara överflödig, alla skulle veta om den ändå.

5. Naturalism har jag redan tagit upp i 4. Jag minns iofs inte om han säger att man automatiskt har en åsikt eller att man automatiskt tror att något är rätt eller fel, i det första fallet skulle emotivism alternativt subjektivism fungera, i det andra fallet, som jag tror han menade, hintar han på en naturalism.

6. a) Hume menar att rättvisa är en artificiell dygd eftersom den kräver att människor intellektuellt bygger upp en rättvisa med regelverk och allt sådant. Det kräver också att de allra flesta följer reglerna. Dessutom finns det två, extrem nöd och extremt överflöd, då rättvisa skulle vara kontraproduktiv respektive överflödig. Han säger ju att djuren har instinkter som på ett eller annat sätt upprättar en rättvisa i flockar och liknande.

b) Rättvisan är endast önskvärd då det finns något att äga åt alla, men då de allra flesta fortfarande önskar sig mer.

c) Hume skulle kanske snarare säga att "Den fördelningsprincip som generellt är nyttigast för samhället är den mest rättvisa." Detta för att det skulle vara rättvisast om samma princip följdes i alla fall och det skulle gynna de flesta oftast.

d) Hume menar att jämlikhet skulle vara omöjlig att upprätthålla.

7. Lång lista.

8. 4 kategorier agreeable for oneself, agreeable for others, useful for oneself, useful for others.

9. Har inte läst det än

Har inte riktigt förstått hur jag ska göra för att svara på vad du skriver, Jon men jag tror att jag kan göra såhär. Vilket bra svar jag fick, tack! Det du skrev om medel och mål var i princip vad jag menade men du skrev det konkret (Y). Det du skrev om Humes lag hade jag inte kunnat formulera bättre!

Självklart har jag sparat det hela, jag skriver i ett separat dokument.

jo, post a reply, du kan ju trycka edit på dina inlägg eller quote på mina. Annars kan du kopiera text från mina inlägg och markera dem och trycka på 'quote' knappen eller skriva [quote]blablabbla[/qote] <-- felstavat med flit så du kan se vad jag skrev resultatet blir

Quote :

blablabbla

Ok, jo, vi har nog kommit fram till samma sak på fråga 1 iaf. Jag använder quote om jag kommenterar något av dina svar. men på 1an håller jag med dig.

Jag tror att jag får återkomma några gånger med synpnkter, jag börjar med nr 4 ontologin:

Ratatoskr wrote:

Ontologiskt skulle hans "känsla" faller under universalism som är en typ av naturalism, alltså att det finns en universell moral för alla människor som är en del av människans natur.

En viktig del i ontologin är att moraliska egenskaper bara finns inom oss, som vi tror finns i världen runtomkring oss. Vår syn på världen är nödvändig men att vi inte kan härleda moraliska satser till verkligheten gör att Hume på så vis skapar en starkare ontologi.
Vilket resultet får vi?
Hume tar exempelvis ställning till att kvinnors kyskhet tycks vara värdefullare mäns kyskhet. EFter det blir han tvungen att leta efter anledningar till att han säger så. (Tex lättare att härleda modern till ett barn än fadern.) Problemet kan altså ligga i att ställningstagandet kommer innan argumenten.

Det jag här skrev om Vilket resultat vi får var något Ragnar tog upp på en lektion. Jag tycker dock att det känns klent eftersom att Hume menar att förnuftet står för kunskapen som behöver ta i beaktande när moraliska ställningstaganden tas.

I fråga nummer 5 tror jag att även ERROR teorin kan spela in. Moraliska kvaliteter finns inte i världen, de uppstår av oss. Det var vad ajg var inne på i fråga 4 också.

Det här var några hintar och reflektioner jag fick, jag återkommer när jag har tid att sätta mig in i frågorna igen. Det är lite krävande att hoppa fram och tillbaka mellan Kant och Hume tycker jag.

Quote :

Hume tar exempelvis ställning till att kvinnor tycks vara mer kyska än män.

menade han inte att kvinnors kyskhet var mer värdefull? Och att det därför var vanligare för kvinnor att vara kyskare än män?

Quote :

En viktig del i ontologin är att moraliska egenskaper bara finns inom oss, som vi tror finns i världen runtomkring oss.

Sa han att man trodde att rätt och fel fanns i världen utanför människan? Eller menar han att man tror att något är rätt eller fel för alla människor bara?

Ratatoskr wrote:

Sa han att man trodde att rätt och fel fanns i världen utanför människan? Eller menar han att man tror att något är rätt eller fel för alla människor bara?

Såhär tror jag, att människan tror att det finns moraliska rätt och fel i världen utanför människan. (Kom ihåg att detta är inte något vi aktivt tänker utan något som är nödvändigt att vi tänker.) Dessa behöver inte vara samma för alla eftersom att vi baserar våra moraliska ställningtaganden på olika kunskap. Det är givet att vi kommer att fälla olika moraliska omdömen.

Vad du menade med den andra meningen är jag inte riktigt säker på. Är det du menar om det finns någon slags gemensam sanning eller inte?

jo, men menar han att man tror att det är rätt/fel för alla människor? Alltså om jag säger att självmord är fel, menar jag att det är objektivt fel för alla människor?

sorry, Hume känns långt borta just nu. Jag är osäker men jag tror att han skulle säga att vissa påståenden är objektivt sanna eller falska. Det är dock inte därför vi handlar som vi gör (Kants idé). Vad tror/tänker du?

Instuderingsfrågor till Hume:

1.
Förnuft är den fakultet inom oss som kan avgöra relationer, sammanställa information och meddela oss om förväntade konsekvenser av vårt handlande. Just på grund av dess kvalitet att kallt kunna analysera fakta och information behöver förnuftet ingå i en icke-förbisebar del av moraliserandet (vare sig moraliserandet sker spekulativt eller handlingsmässigt).
Känslan svarar på den information om omständigheterna som förnuftet tagit hand om. Känslan är det primära i Humes moralteori och är något som motiverar oss till ett visst omdöme eller handling. Känslan menar Hume är densamma för hela mänskligheten, något vi delar i vår mänskliga natur. Givet samma information (oavsett om informationen stämmer eller inte; enda kravet är att den är samma för alla) menar Hume att vi skulle fatta samma moraliska omdöme.
Sammanfattat: Förnuftet instruerar oss, känslan motiverar oss.
Oavsett hur lite en person skulle känna inför något så kommer den de facto att luta lite åt det ena eller andra hållet. Utan känslan skulle vi på motsvarande sätt stå helt i mitten, ovissa om en handling var god eller ej.

2.
Hume menar på att moraliska uppfattningar är internalistiskt motiverande, förnuftsmässiga uppfattningar är inte av denna natur. Karikatyr: Att det är en bomb bredvid mig som kommer sprängas och att jag vet om det behöver inte leda till att jag springer härifrån. Det är känslan av att vilja överleva (kalla det överlevnadsinstinkt om du vill) som kommer att motivera mig till att handla i sådan utsträckning.
Av rent logiska premisser (”är”) följer aldrig ett ”bör”. I premisserna krävs någon normativ/värderande premiss. Känslan är den som fäller dessa.
Det går även att helt empiriskt beskriva en situation utan att inkludera värderingar. Värderingar är alltså inte något vi observerar utan något vi projicerar.
En som är helt rationell men saknar ett inre känsloliv kanske skulle välja att döda hela mänskligheten hellre än att bli stucken i fingret. Empatin och den delade mänskliga naturen däremot kommer där in och känslan vi får av den tanke (som förnuftet tillhandahåller) leder oss i motsatt riktning.

3.
Argumenten är väl hållbara och relevanta i den mån man går med på att moraliska omdömen faktiskt är internt motiverande. Det relevanta tycker jag är den nya relationen ”bör” från helt väsensskilda resonemang (”är”). Det han tycks lägga störst vikt vid är väl denna poäng och illustrerar den på olika sätt.

4.
Explicit säger han att det är en socialantropologisk eller experimentell/empirisk undersökning i lite andra ord. Han bör väl kanske därför läsas som rent deskriptiv men jag tycker allt att något bör implicit slinker in men sen kan jag inte erinra mig om ett enda påstående i texten som sagt något om bör. Den ser till hur vi agerar och sen verkar den här undersökningen leda in i någon form av regelutilitarism.

5.
Jag är inte tillräckligt bevandrad inom emotivismen för att förneka eller acceptera Hume som emotivist. Med hans definition av dygd som något som skulle ge en känsla av approbation hos en åskådare kan tyckas att han faller lite inom naturalismen; men jag vill inte påstå att han är naturalist trots detta. Han verkar vara övertygad om att värden inte ontologiskt existerar utanför oss; men projiceras av oss. Sugen på att lägga honom i errorteorifacket, för nog konstruerar han en teori om moralen genom observationer, men att moralpåståendena vi gör skulle vara objektivt sanna gör han inte anspråk på. Det enda han säger är att de kan vara mer eller mindre välinformerade. Givet samma information, samma omdöme. Det ligger i vår natur att fälla samma omdöme, inte för att vi observerar något på samma sätt, men för att vi känner lika i grund och botten.
Man skulle väl dock få säga att han faller inom subjektivism som lyder (http://sv.wikipedia.org/wiki/Subjektivism) : Subjektivism är inom filosofin en uppfattning att för att något skall existera så krävs det att ett subjekt varseblir eller reagerar känslomässigt på det. Detta står i motsats till objektivism
Alright, so far so good. Men han menar också på att vi alla skulle säga samma sak givet samma information. Kan nog diskutera den här frågan till dess att tiden upphör. Vad vi faktiskt kan säga är att errorteorin tycks ha explicit definierats först efter Humes död, så att han skulle passa in i någon exakt mall där är väl mycket begärt. Han har tendenser dit mer än naturalismen och subjektivismen anser jag dock.

6. (Kortare nu då, zzz.)
a) Justice är skapad av oss pga. att den har en nytta för samhället. Äganderätt t.ex. är nyttigt för oss men kommer inte av naturen. Hade alla varit så pass genomgenerösa att ”mitt var ditt” och ”ditt var mitt” hade Justice varit överflödigt. Men nu är det så att det råder begränsade resurser, och dessa behövs ta hand om på ett effektivt sätt. Äganderätten är inte av naturen given, men av vårat förnuft, känsla och behov har vi konstruerat detta system.
b) Det är önskvärt då det inte råder extrem brist, oändligt överflöd eller där varelser inte gör någon som helst skillnad i ditt&mitt.
c) Förmodligen i den situationen. Med det sagt är det mest rättvisa i varje situation något som vi kan tänkas oss följa. Systemet med arvsrätt må ha negativa konsekvenser i vissa fall, men tryggheten av att man vet att något kommer ägas av mig, och sen brukas av min familj nedåt i led är något positivt i sig. Om den här arvsrätten varierade från stund till stund skulle det hämma produktivitet i samhället och är pga. dess mindre utility (i detta avseende) än en fungerande arvsrätt sämre. Utility#1, rättvisa#2.
d) Den är opraktisk. Kommer aldrig gå att upprätthålla. Även om alla vid tidpunkt x har samma mängd tillgång y kommer den sparsamme ha mer vid tidpunkt x2, och där är jämlikheten bruten. (Bara som exempel.) Dessutom innebär total jämlikhet en fördelning av makt utöver alla och ordning skulle ta en smäll. Högst olämpligt, tycker Hume.

7. Många. Fyra sorter.
Användbara för mig; direkt angenäma för mig; användbara för andra; direkt angenäma för andra.
Dessa kan variera från tid&plats, men bör rimligtvis passa in i någon av kategorierna ovan. De är grundade i mänsklig natur och även om kulturella skillnader kan finnas är det något gemensamt i grund och botten. Ett rum har i regel fyra väggar och ett tak, sen om vi gillar parkettgolv eller marmor kan la skilja sig. (Hurra för den liknelsen…)

8.
Användbara för mig: flit, sparsamhet, försiktighet.
Användbara för andra: respekt för äganderätten, rättvisa, tacksamhet, generositet.
Direkt angenäma för mig: Gott humör, mod, likgiltighet inför rikedom/ära.
Direkt angenäma för andra: Hövlighet, goda seder, väluppfostrad, kvicktänkthet.


9.
Hm. Helt ärligt påminner den ideella personen av en framgångsrik person i samhället. Glad, trevlig, kunnig och driven. Visst, en anständig prick får man väl säga men inte så färgglad. Preferenser får väl variera, så vad jag tycker är trevligt och underhållande är inte det för en annan. Rent karaktärsmässigt så säger den inte så mycket om empati som Emma redan nämnt, förmågan att sätta sig i andras situationer och resonera i andras tankebanor än att sitta fast i sitt eget. Inte explicit i alla fall. Han nämner ju dock att listan är långt från komplett och att måla upp en ideell person på knappt 1-2 sidor var nog inte Humes definitiva mål.

Jag tror frågan skall uppfattas ungefär i den här stilen:
Finns det en kategori av dygder som saknas? Där dina egna berömvärda kvaliteter ryms in, men som exkluderas i Humes fyra kategorier.

Vill man expandera på Humes idé om dygder ”användbara för andra/sig själv” så kan man väl kanske få in miljön där också, det är antagligen bra för samhället och en själv om naturen inte behandlas som en outtömlig resurs i alla avseenden. Det beror på hur medgivande man vill vara eller hur hård man vill vara i hans ordnande av dygder. Det mesta går nog att slänga in under en eller annan kategori om man vill, de är rätt öppna på så vis. Men sen menar jag inte att man kan rättfärdiga det mesta genom hans kategorier, det är en annan sak enligt min mening.

2 an

Quote :

Empatin och den delade mänskliga naturen däremot kommer där in och känslan vi får av den tanke (som förnuftet tillhandahåller) leder oss i motsatt riktning.

När jag läste det du skrev om att, (känslan/förnuftet?) ”leder oss i motsatt riktning” kom jag att tänka på något jag läste på wikipedia
förnuftet kan aldrig få oss att handla ensamt, och den påstådda dragkampen mellan förnuft och oförnuftiga passioner kan således aldrig uppstå eftersom förnuftet endast vägleder passionerna.
Det kan vara bra att tänka på att det inte finns någon som helst dragkamp mellan förnuftet och känslorna.

5 an håller jag med dig, vi borde prata om den mer.. :/ Det krävs åtmindstonde för min del att rota fram de normativa teorierna igen..

På 6b, en parentes är att det förutsätter att människor inte är egoistiska. I fallet om alla är egoister kan man inte begöra av dem att inte ta annans egendom..

7 Liknelsen var okej. inte 5/5 möjliga kanske..

För övrigt, bra jobbat! Jag fick mig en rejäl repetition

Emma wrote:

2 an

Quote :

Empatin och den delade mänskliga naturen däremot kommer där in och känslan vi får av den tanke (som förnuftet tillhandahåller) leder oss i motsatt riktning.

När jag läste det du skrev om att, (känslan/förnuftet?) ”leder oss i motsatt riktning” kom jag att tänka på något jag läste på wikipedia
förnuftet kan aldrig få oss att handla ensamt, och den påstådda dragkampen mellan förnuft och oförnuftiga passioner kan således aldrig uppstå eftersom förnuftet endast vägleder passionerna.
Det kan vara bra att tänka på att det inte finns någon som helst dragkamp mellan förnuftet och känslorna.

5 an håller jag med dig, vi borde prata om den mer.. :/ Det krävs åtmindstonde för min del att rota fram de normativa teorierna igen..

På 6b, en parentes är att det förutsätter att människor inte är egoistiska. I fallet om alla är egoister kan man inte begöra av dem att inte ta annans egendom..

7 Liknelsen var okej. inte 5/5 möjliga kanske..

För övrigt, bra jobbat! Jag fick mig en rejäl repetition

Ahh, ja, det vart konstigt formulerat där på tvåan, ser vad du menar. Det som står; står, men det var inte vad jag menade att säga, heh. Vi håller med varandra tror jag. Borde uttryckt mig på ett annat sätt och får väl passa mig för att skriva sådär invecklat (och fel) på tentan. Gäller att ha tungan rätt i mun när man sysslar med det här...

Poängen på 6b hade jag inte ens tänkt på, men det var vettigt. Om vi inte faktiskt kan agera efter rättvisan för att psykologisk egoism är sann så har rättvisan ingen applicerbar funktion.

7. \o/

Tänkte försöka mig på instuderingsfrågorna till Kant idag förmodligen, lite halvt i alla fall så jag delat med mig av något där. Vet inte när jag lägger upp dom, men det blir någon gång i alla fall. Om jag upptäcker något anmärkningsvärt från dina svar ser jag till att peka på det. Vare sig man tror man förstår något så är det nästan lika mycket arbete att göra sig förstådd ibland, lättare sagt än gjort vissa gånger. Såg inte suspekt ut när jag läste det förut som sagt, men det kanske dyker upp ett frågetecken eller två med tiden!

Tack för kommentarerna och bra uppstyrt med studiegruppen hittills. Några frågetecken har rätats ut och några har dykt upp. x)

2 artiklar om humes moralfilosofi från stanfords encyclopedia of philosophy

Humes moralfilosofi
http://plato.stanford.edu/entries/hume-moral/

Hume om fri vilja
http://plato.stanford.edu/entries/hume-freewill/

Kollade lite på artikeln om fri vilja med Hume, men Ragnar har inte ens nämnt Hume i samband med den fria viljan så får se om jag ska sätta mig in i frågan.. (Trots att det är dagen innan tentan ) Kants fria vilja verkar mer intressant eftersom att hans metafysik kommer in med "kryphålet".

Länken om Humes moralfilosofi verkar vara konkret och intressant

Jag har själv inte läst den än, men jag tänkte det kunde vara kul som jämförelse.

Känner mig redo för denna frågeställning igen..

Quote :

Quote :

En viktig del i ontologin är att moraliska egenskaper bara finns inom oss, som vi tror finns i världen runtomkring oss.

Sa han att man trodde att rätt och fel fanns i världen utanför människan? Eller menar han att man tror att något är rätt eller fel för alla människor bara?

Sanningarna varierar från samhälle till samhälle och är i den bemärkelsen inte objektiv. Givet att människor har samma kunskap skulle de också fälla samma moraliska omdömen, i den bemärkelsen är den objektiv. Vad jag menade ovan var att vi tror att moraliska värden finns i världen. Det är en annan fråga om det verkligen är så. Är vi överens då? Kände att jag inte svarade riktigt senast..

Nästan, jag tänkte på hans semantiska metaetik. Vad menar han att människor säger när de säger "det är fel att döda", skulle han hålla med om att det betyder "det är fel för människor att döda" eller skulle han säga "det är fel i sig att döda"?

Jag vet inte riktigt vad du vill komma åt faktiskt. Jag tror Hume skulle säga att det inte är nyttigt för människor att döda och bör därför inte göra det. (Kanske skulle jag kunna se honom ta styällning till ett utilitaristiskt synsätt på ett mord för att slippa värre konsekvenser.) Han sätter ju inte upp dödandet som fel på det klara sätt som Kant gör.

Na, men jag tänkte bara vad han skulle säga att man menade när man fäller sådana moraliska omdömen. Alltså vilken typ av naturalist han är.